Att våga bara tuta och köra

Känner att jag har stött på något som stressar upp mig de senaste dagarna. Jag har fastnat i ett målarprojekt som jag vill ta vara på för att jag har inte alltid flyt i skapandet. Lyxproblemet för mig nu är att jag känner lite kval inför att börja läsa en kurs i Linköping nu på tisdag, det blir en krock i mig själv.

Jag känner just nu att jag vill leva dagarna efter vad jag råkar ha lust till, men om jag skulle prioritera mitt skaparhumör nu, eller bohemhumör om vi vill vara poetiska, istället för kursen är jag rädd för att jag inte kommer att prestera på den senare för jag inte koncentrerar mig och då känns det som om jag kastar bort studierna. Som att det skulle bli en blunder. Och jag bygger upp en uppfattning att jag ska stå till svars för andras förväntningar.

Men är det inte dumt att mota bort inspirationen som dyker upp nu som inte alltid brukar vilja dyka upp? Känns också bortkastat att göra det.

Studierna är inget ansvarstagande från mitt håll. Inget jobb, ingen karriär, inga pengar eller annat är beroende av att jag sysslar med det i höst. Ändå är jag rädd för att senare stöta på en känsla av misslyckande om jag bara styrs av humöret och lustens nycker nu.

Men för stunden skulle jag vilja bara få styras av det. Ska jag ta mig den friheten? Har alltid haft svårt att bara tuta och köra på.

Jag har ju inget ansvar, så vad oroar jag mig för?

Studiiiezzzzz

Jag ska läsa ett par kurser i höst i Linköping. Lite nervös är jag. Det är inte första gången jag läser på universitet men jag har inte gjort det på ett par år och inte på ny ort. Försöker att hålla mig distanserad från idiotiska tankar om prestation och nå’ jävla karriärstänk. Det är så indoktrinerat i en att en ska bli något.

Förut när jag har läst på universitetet har det varit för att bli något, ibland baserat på trygghet/säkert kort och ibland intresse. Nu är jag bara inriktat på att det ska vara KUUUUUUL, och försöka att inte få prestationsångest. Får se hur det går. Är ju bara jag som ställer kraven, eller hur? Synd bara att jag kan vara en elak jävel…

Jag har inte varit en ordentlig student när jag pluggat. Motivationen har alltid försvunnit en bit in, jag har varit deppig, och jag har glidit igenom allt på ett bananskal. Jag blev nästan sur vid ett tillfälle för att jag inte fick ett U så att jag kanske kunde få en kick att skärpa mig och anstränga mig mer.

Aja.

Två litteraturkurser har jag valt, och just nu känns det som att det nog var bra att jag inte gapade efter mer när jag skulle välja kurser. Jag tror inte att jag skulle orka.