Det sociala

Jag känner mig ganska less på mig själv. Det känns som att jag alltid har något bekymmer som jag pratar om. Jag vill inte vara den personen. Jag träffar inte mina vänner så ofta och det blir då lätt att en pratar allvar när en träffas. Borde kanske träffa dem oftare. Det funkar bra för mig att bara träffa vänner då och då och att vi då är fortfarande på någorlunda samma nivå för jag har inte så stort behov av att träffa människor hela tiden och är dålig på att ta initiativ.

Jag har kommit tillbaka till Umeå för ungefär tre veckor sen. Något som var skönt att bo i Norrköping var att jag inte hade en massa halvbekanta där och kunde inte av misstag råka dissa dem. Jag är väldigt socialt ängslig så jag råkar lätt “ignorera” andra för jag vågar inte riktigt säga hej, men å andra sidan säger inte de heller alltid hej, så… En annan grej är att jag reagerar långsamt, jag kan se nån för att på en gång titta bort och innan jag registrerat att det var nån bekant och tittar upp igen har stunden att säga hej passerat. Känner mig off.

Det känns som att jag just nu är i en nedåtgående social spiral då jag vill typ isolera mig, är rädd för andra och för att socialisera, samtidigt som jag vill ha ett socialt liv. Jag kanske behöver hitta något att göra som inte ställer höga krav på mig så jag kan känna mig trygg och däri värma upp den sociala sidan av mig.