Trygga tillvaron.

Känner mig ganska sänkt.

Jag har inte löst boendefrågan i Göteborg trots att jag har haft några kontakter, och en del av mig börjar bli frestad att stanna i Umeå. Just nu känns det ganska trivsamt här. Dock tror jag inte det är en sån vidare bra idé. Jag tror att jag skulle må bra av bytet av miljö och att träffa nya människor. En av mina närmsta vänner försvinner också från Umeå till hösten, så hon kommer jag inte kunna umgås med på samma sätt som förut.

Att faktiskt bara “ge upp” Göteborg är ändå ett alternativ. Jag sade det till en vän/ett ex häromdan att i värsta fall om jag inte hittar en lösning på boendefrågan så får jag väl stanna här i Umeå. Om jag kunde finna ro i att det scenariot är helt okej skulle det sänka stressen som jag känner nu. Även om jag skulle tycka det var tråkigt så skulle jag ändå kunna acceptera det, vara nöjd och “go with the flow”, men jag blir stressad av hur det kan uppfattas utifrån. Att jag verkar virrig, planlös och lever otryggt, och att det är fel. Måste stänga av tankarna av vad andra kanske tänker. Jag ser inte hur att leva vardagen grått med utbildningar en inte vill gå för att jobba med yrken en inte vill ha skulle vara bättre än att bara göra vad en vill och balansera ekonomin utifrån det. Eller hur det grå levernet skulle vara tryggare för den delen då det kan sänka livslusten och få en att vilja hoppa ner i en vak.

Jag kan förstå hur vissa andra tänker, men jag vill vara vid liv.

Nåväl, nu är jag också väldigt trött ikväll. Sånt påverkar humör. Jag har målat mycket idag, klippt och sytt i tyg och har haft ont i en axel hela dagen. Fysiska saker dränerar mig nog mer på energi än vad jag tror ibland. En kompis brukar vara duktig på att få mig tänka efter på hur mina dagar har sett ut i övrigt, om mitt humör kan påverkas av något annat som mat och aktiviteter. Det hjälper ganska ofta att tänka efter på sånt.

Kanske kommer saker lösa sig, jag kommer åtminstone inte känna mig fit for fight när jag känner mig på gränsen till att somna.