All posts by geckocat

Hitta rytm.

Jag har haft lite problem med att sova sen jag kom tillbaka från Göteborg. Det är inte alla nätter, men vissa. Jag tror jag är stressad, men tänker att jag kan bli påverkad av de ljusa sommarnätterna också.

Det som händer just nu är att jag tror att jag går igenom någon sorts en aning känslomässigt svår omställning. Jag tycker om att vara i hemtrakter igen, men jag är som jag skrev i förra inlägget också rädd för att tappa inspiration och driv som jag kände i Göteborg. Typ att gamla miljöer ska ta mig omedvetet tillbaka i gamla vanor och tankemönster. Jag kommer sakna att ha direktkontakt med de andra deltagarna på kursen jag gick på Kvinnofolkhögskolan. Vill hitta ett hållbart mindset för att bibehålla inställningen till mig själv.

Att jag kan uppleva omställningen lite svår handlar säkert om att jag försöker stressa på saker för fort. Jag kan vara lite för ivrig. Jag har svårt att låta mig att ta det lugnt, även om jag tar det lugnt och försöker ta ledigt och följa mina behov får jag dåligt samvete för det. Veckan jag kom tillbaka blev hektisk av olika anledningar, vissa omständigheter som jag inte tänker gå närmare in på i Göteborg har gjort mig spänd och när jag kunde slappna av från det slängdes jag mycket möjligt in i en trötthet.

De senaste typ två dagarna har det känts lite bättre. Fick nåt sorts genombrott i lördags kväll och blev på bättre humör. Kan hänga ihop med att ge mig ledigt från tråkiga framtidsplaner, och att erkänna sakerna som känns jobbiga genom att gråta, även om det var typ en minuts gråt.

Tillbaka i norr och jag funderar över “ego”.

Jag har nyligen kommit tillbaka från Göteborg efter ett skolår på Kvinnofolkhögskolan. Nu jobbar jag för fullt att inte stressa för hårt att komma på en plan för vad jag ska göra härnäst, hjärnan behöver vila också efter en intensiv termin. Jag hade mycket inspiration och idéer innan jag lämnade Göteborg, och jag har nog lite halvpanik över att jag ska tappa det nu när jag har mer tid. Jag borde passa på att sätta igång en del av det arbetet nu när jag än så länge inte har ett brödjobb. Det finns så mycket jag vill göra, både konstrelaterat och icke konstrelaterat. Jag vill fördjupa mig, utforska ord, ämnen, fenomen, konst, data.

Nu på morgonen har jag suttit och funderat på “ego”. Jag borde läsa på om Freud och Jung om jag vill gräva i det, vilket känns passande då jag redan var sugen på att fördjupa mig i psykoanalys. Jag har också funderat på om “ego” nånsin kan förknippas med något positivt. “Egocentrisk” är inget jag själv förknippar med något positivt. Är “egokick/-tripp” mer neutralt och rentav något som kan vara positivt, eller är det också associerat till något negativt?

I det lilla jag vet om psykoanalys tycker jag att vissa teorier inom det känns som nån som tänkt för mycket och för ytligt samtidigt, och då tänker jag på den sorts vikt som det lägger på barndom och föräldraskapets betydelse på barnets person. Mitt första intryck blir att de läser in för mycket i något enkelt. Jag förnekar inte att föräldrar har påverkan på barnen, det är det lilla jag hört om psykoanalysen jag syftar på här. Det är dock av anledningen av att jag har ganska tunna kunskaper jag vill fördjupa mig, och att psykoanalysen har av vad jag vet gjort betydande avtryck på psykiatrin. Därför ska en läsare inte nödvändigtvis ta till sig något av det här stycket, eftersom jag inte är särskilt påläst. Lita aldrig på nån annan 100%.

För övrigt tycker jag att den här hemsidan är lite pinsam. Den underhålls dåligt och jag lägger lite omsorg på den. Det har dock också en funktion för mig, att den finns men inte är så ompysslad som det ofta förväntas i vår självsäljande, det vill säga att vi i princip ska vara ett trademark numera, och digitala samtid. Jag tror att jag nu lägger in en brasklapp för jag vill mer aktivt bjuda in folk att besöka sidan, men jag skäms också lite över att jag ägnar den inte mycket uppmärksamhet. Egentligen vill jag inte ha det så.

Sökresultat vs feminister.

FEMINIST FREQUENCY med Anita Sarkeesian är en intressant kanal som går att nå via youtube eller via hemsidan feministfrequency.com. Det material jag tagit del av är analyserna i TROPES VS WOMEN som handlar om porträtteringen av de binära könen i tv-spel. Hur kvinnor objektifieras, sexualiseras, porträtteras vs de manliga karaktärernas framställning. Det är korta avsnitt lätta att ta till sig, jag rekommenderar dem. Det är dock tragiskt att se sökförslagen när en ska skriva in Feminist Frequency i sökfältet.

“feminister gör bort sig”. “feminist blir ägd”. “feminist fail”. “feminist destroyed”. “feminist gets roasted”.

IMG_20181231_121729

Deprimerande att se var fokus ligger i första förslagen, både på svenska och engelska. (Obs, har inte kollat materialet under sökresultaten, och jag gillar inte göra reklam för youtube. MEN instansen får iaf indirekt både positiv och negativ “reklam” utifrån innehållet i det här inlägget.)

IMG_20181231_121652

Längtan efter ett hem.

Jag känner en längtan efter ett hem. Att vara stilla på ett ställe, att hinna bo in sig. Att hinna landa. Skapa mig en mysig grotta, ett ombonat näste, som jag kan dra mig tillbaka till och vila och slappna av. Sjunka ner i ett spel, eller något intressant på internet, eller nåt. Det har varit en del flyttar senaste åren. I kollektiven jag bott i har det funkat, jag har haft en egen plats och ett krypin, men hos min senaste ex-sambo blev det lite trångt att bo två personer i ett litet rum. Jag hade svårt att slappna av helt, och jag visste att jag så småningom behövde flytta därifrån efter att vi gjorde slut. Jag bodde kvar av praktiska skäl, men det kändes inte riktigt som mitt hem.

askan__home
Jag har klottrat ett krypin.

Där jag bor just nu i Göteborg, som inneboende, var ursprungligen tänkt som en tillfällig lösning, men nu kommer jag förmodligen bo där genom hela vårterminen också. Eftersom jag trodde det bara skulle bli tillfälligt hade jag ingen tanke på att bo in mig ordentligt där, och en del av mig vill inte samla på mig nya saker för jag har ju redan en massa saker i förvar i hemtrakterna. Återigen vet jag ju att jag ska dra så småningom, så lägenheten har mer känts som ett förvar än ett hem.

Apropå teckningen, mer än en skärm vet jag egentligen inte om jag har behov av, jag tycker mest det ser lite ballt ut. När jag bodde tillsammans med ett annat ex hade “vi” två skärmar vid datorn, jag tyckte ändå att det var lite praktiskt. Jag använde det mest för att ha mediaspelare på ena skärmen och något annat på den andra, eller som när jag skrev hemtentor att ha skrivdokumentet på ena skärmen och referensmaterial på den andra.

Men jag har åtminstone ett tak över huvudet. Det är inte alla som har det.

“Provbås-panik” och fyllot.

Jag var i en second hand-butik idag och testade en klänning som jag fick på mig men som jag inte fick av mig. För att se utifall behån var i vägen tog jag av mig den, men det hjälpte inte. Jag fick smått panikkänsla av att sitta fast i klänningen. Den var för tajt att dra upp över axlarna och för tajt att dra över höften. Jag blev osäker på om jag skulle ropa på personal eller inte, det kändes väldigt pinsamt att sitta fast och jag ville inte heller ställas inför att ersätta klänningen. Dumsnål. Jag tror dock att pinsamhetskänslan var mer dominerande än snålheten.

Det slutade med att jag rev sönder klänningen i en söm för att få av mig den. Återigen var jag ställd inför om jag skulle visa upp den för personalen eller inte, om jag skulle låtsas som att “den var så när jag hittade den” eller bara berätta sanningen. I slutändan blev det att jag diskret hängde ifrån mig klänningen och smet ut.

Jag känner mig jättefånig och dum.

Sen blev jag trakasserad av ett fyllo på spårvagnshållplatsen. Tydligen var jag så “jävligt snygg” att det behövde upprepas ett par gånger. Han förde ett resonemang över hur gammal jag är, att även om jag är 29 år så är jag som 14 år i förhållande till hans egen ålder. När han sen sluddrade något jag inte förstod och lutade sig mer och mer mot mig reste jag mig upp och gick därifrån. Jag upplevde en äcklad känsla.

Spännande eftermiddag.

Sätta ner foten, i Gbg.

Det verkar ha löst sig att jag ska kunna ta mig till Göteborg ändå. Det har varit segt att hitta nånstans att bo, jag har fått många kontakter men inte lyckats ro iland något. Jag började tappa sug och inspiration, och började mer och mer ge upp. Faktiskt hade jag i princip gett upp helt när det dök upp en nödlösning. Jag kan bo hos en kompis bekant medan jag fortsätter söka boende.

Det här fick jag veta för en vecka sen. Nästa onsdag börjar kursen så det blir att åka ner i början av nästa vecka. Det känns fort. Nästan för fort. Jag antar dock att det bara är att tuta och köra. Det känns nervöst, på vissa plan känns det väldigt jobbigt, men jag tror det här är något jag ska göra. Använder fortfarande ord som “nog ska dit”, “kanske”, “om” men egentligen har jag nog (ni ser!) redan bestämt mig.

Jag har skrivit ett utkast på ett inlägg om årets Konst i Kvarn, men det funkar inte att lägga upp bilder just nu och jag vill ha bilder, så det får vänta.

Trygga tillvaron.

Känner mig ganska sänkt.

Jag har inte löst boendefrågan i Göteborg trots att jag har haft några kontakter, och en del av mig börjar bli frestad att stanna i Umeå. Just nu känns det ganska trivsamt här. Dock tror jag inte det är en sån vidare bra idé. Jag tror att jag skulle må bra av bytet av miljö och att träffa nya människor. En av mina närmsta vänner försvinner också från Umeå till hösten, så hon kommer jag inte kunna umgås med på samma sätt som förut.

Att faktiskt bara “ge upp” Göteborg är ändå ett alternativ. Jag sade det till en vän/ett ex häromdan att i värsta fall om jag inte hittar en lösning på boendefrågan så får jag väl stanna här i Umeå. Om jag kunde finna ro i att det scenariot är helt okej skulle det sänka stressen som jag känner nu. Även om jag skulle tycka det var tråkigt så skulle jag ändå kunna acceptera det, vara nöjd och “go with the flow”, men jag blir stressad av hur det kan uppfattas utifrån. Att jag verkar virrig, planlös och lever otryggt, och att det är fel. Måste stänga av tankarna av vad andra kanske tänker. Jag ser inte hur att leva vardagen grått med utbildningar en inte vill gå för att jobba med yrken en inte vill ha skulle vara bättre än att bara göra vad en vill och balansera ekonomin utifrån det. Eller hur det grå levernet skulle vara tryggare för den delen då det kan sänka livslusten och få en att vilja hoppa ner i en vak.

Jag kan förstå hur vissa andra tänker, men jag vill vara vid liv.

Nåväl, nu är jag också väldigt trött ikväll. Sånt påverkar humör. Jag har målat mycket idag, klippt och sytt i tyg och har haft ont i en axel hela dagen. Fysiska saker dränerar mig nog mer på energi än vad jag tror ibland. En kompis brukar vara duktig på att få mig tänka efter på hur mina dagar har sett ut i övrigt, om mitt humör kan påverkas av något annat som mat och aktiviteter. Det hjälper ganska ofta att tänka efter på sånt.

Kanske kommer saker lösa sig, jag kommer åtminstone inte känna mig fit for fight när jag känner mig på gränsen till att somna.

Svamp och skrutt.

Jag har en konstutställning på gång i Vindeln mot slutet av juli, på Konst i Kvarn. Där har jag ställt ut flera gånger förr. Det är knepigt att ställa ut i kvarnen, tycker jag. Konsten jag gör är inte särskilt säljbar, och de få som köper konst där brukar ofta dras till en typ av motiv som jag inte gör, t ex natur- och djurmotiv. Jag har velat hitta en snabbtillverkad brödkonst som inte kräver mycket av min tid men jag vill ändå att det ska vara kul att måla. Nu verkar jag ha hittat nånting, nämligen svampar, som jag målar med ink blocks och fyller konturer med tunn svart bläckpenna.

svampochskrutt_geckocat

Det är ganska roligt. Varför jag gillar att måla flugsvampar är inte bara för att det är fina, utan också för de är giftiga. Något sorts avskum i naturen. De “vita svamparna” som jag målat är inte heller champinjoner som det kanske ser ut som, det är vit flugsvamp. Det känns lite ondskefullt att måla svampar som kan orsaka allvarliga förgiftningar när folk misstar dem för champinjoner och äter dem. De traditionella röda svamparna med prickar är ju lite mer välkända. Svamparna är iaf enkla att måla, och det går snabbt. Då gör det mindre om de inte säljer, som jag inte har en aning om de kommer göra eller inte.

Jag målar äppelskrutt också, det är svårare än svamparna. Varför just det motivet är pga att jag gjorde en liknelse av mig själv vid ett äppelskrutt på ett socialt medium och jag fastnade för det. Att måla hela äpplen känns beige och tråkigt. Jag är inte så förtjust i att äta äpplen däremot, även om det är ganska gott. Mina tänder sitter tajt och trångt och fruktköttet fastnar mellan tänderna. Jag tycker det är obehagligt. Pga det får jag aldrig till ett ordentligt gnagt äppelskrutt när jag äter äpplen.

Jag har lekt med en egen variant på Nils Ferlins dikt “Av ständig oro” utifrån äppelskrutt. Inledning till hans original lyder:

“Av ständig oro för stort och smått

jag blev alltmera en igelkott.”

Min variant blev:

“Av ständig känsla att allt är prutt

jag blev alltmera ett äppelskrutt.”

Kostsamma val.

Det mest kostsamma jag gjort i mitt liv är nog att ha studerat på universitet. Jag har spenderat drygt 10 terminer på olika högskolestudier. Jag har hoppat runt på olika inriktningar för att hitta något jag kan bli, men inte trivts eller känt tillräcklig motivation. Orsaken bakom att jag bara testat och testat olika inriktningar på universitetet istället för att jobba var för att jag var för rädd och osäker på att skaffa jobb. Främst vill jag ju inte jobba alls, men på något sätt sägs det ju att en ska försörja sig. Så jag studsade runt som en skållad loppa på universitetet, och skuldsatte mig på över 200 000 för jag var vilsen och vågade inget annat.

Jag ångrar inte val jag har gjort rakt av för jag tror inte riktigt på ånger rätt och slätt. Det jag läst har också i olika grad varit intressant och jag har lärt mig saker. Mycket av mina studier tappade jag dock drivkraften för, den fanns förmodligen aldrig där från första början, och jag har glidit ganska mycket på ett bananskal genom flera kurser. När det kommer till vissa saker har jag knappt öppnat kurslitteraturen. Humaniora seminarier kan en klara sig ganska bra igenom bara en vet hur en ska snacka och skaffar sig en strategi för att framstå som att en läst på.

Jag har gett upp tanken på att jag “ska bli” något när jag blir stor. Istället vill jag göra saker jag tycker är intressant och som ger livslust.

Stängt av kommentarer och nytt utseende.

Jag har stängt av kommentarerna på bloggen för att slippa spam om porr och kommentarsessäer om random hälsogrejer.

Jag har ägnat mycket av min eftermiddag till att redigera bloggens utseende. Nån med mer vana skulle säkert hånskratta åt mig och tycka jag gjort det ineffektivt. Det är ganska roligt i alla fall, men jag får se om jag kommer ihåg någonting av vad jag gjort till en annan dag. Hade en detalj kvar som jag ville redigera men som jag inte hittade igen hur innan jag gav upp, rätt var det är vill jag ändra på saker så inte lönt att driva mig tokig idag på en sista detalj.