Category Archives: Uncategorized

Att våga bara tuta och köra

Känner att jag har stött på något som stressar upp mig de senaste dagarna. Jag har fastnat i ett målarprojekt som jag vill ta vara på för att jag har inte alltid flyt i skapandet. Lyxproblemet för mig nu är att jag känner lite kval inför att börja läsa en kurs i Linköping nu på tisdag, det blir en krock i mig själv.

Jag känner just nu att jag vill leva dagarna efter vad jag råkar ha lust till, men om jag skulle prioritera mitt skaparhumör nu, eller bohemhumör om vi vill vara poetiska, istället för kursen är jag rädd för att jag inte kommer att prestera på den senare för jag inte koncentrerar mig och då känns det som om jag kastar bort studierna. Som att det skulle bli en blunder. Och jag bygger upp en uppfattning att jag ska stå till svars för andras förväntningar.

Men är det inte dumt att mota bort inspirationen som dyker upp nu som inte alltid brukar vilja dyka upp? Känns också bortkastat att göra det.

Studierna är inget ansvarstagande från mitt håll. Inget jobb, ingen karriär, inga pengar eller annat är beroende av att jag sysslar med det i höst. Ändå är jag rädd för att senare stöta på en känsla av misslyckande om jag bara styrs av humöret och lustens nycker nu.

Men för stunden skulle jag vilja bara få styras av det. Ska jag ta mig den friheten? Har alltid haft svårt att bara tuta och köra på.

Jag har ju inget ansvar, så vad oroar jag mig för?

Studiiiezzzzz

Jag ska läsa ett par kurser i höst i Linköping. Lite nervös är jag. Det är inte första gången jag läser på universitet men jag har inte gjort det på ett par år och inte på ny ort. Försöker att hålla mig distanserad från idiotiska tankar om prestation och nå’ jävla karriärstänk. Det är så indoktrinerat i en att en ska bli något.

Förut när jag har läst på universitetet har det varit för att bli något, ibland baserat på trygghet/säkert kort och ibland intresse. Nu är jag bara inriktat på att det ska vara KUUUUUUL, och försöka att inte få prestationsångest. Får se hur det går. Är ju bara jag som ställer kraven, eller hur? Synd bara att jag kan vara en elak jävel…

Jag har inte varit en ordentlig student när jag pluggat. Motivationen har alltid försvunnit en bit in, jag har varit deppig, och jag har glidit igenom allt på ett bananskal. Jag blev nästan sur vid ett tillfälle för att jag inte fick ett U så att jag kanske kunde få en kick att skärpa mig och anstränga mig mer.

Aja.

Två litteraturkurser har jag valt, och just nu känns det som att det nog var bra att jag inte gapade efter mer när jag skulle välja kurser. Jag tror inte att jag skulle orka.

Tillskott

En vän till mig kompletterar sitt näringsintag med mycket tillskott och sånt. Hen har många saker på sitt rum som jag inte vet vad det är. Vid ett tillfälle efter en panikattack gav hen mig två tabletter rosenrotextrakt, eller arctic root som det också kallas. Det är ett växtbaserat läkemedel som ska vara nyttigt vid stress; “en adaptogen vid stressrelaterad nedsatt prestationsförmåga med symtom såsom trötthet, svaghetskänsla, irritabilitet och lindrig oro” som det står på asken.

16808776_1605061486178206_67476124_n

Jag är en lite av en sån person som tycker att en massa tillskott känns onödigt utan några egentliga belägg, jag bara tycker det på ett tjurig gubbsätt. Senare tid har jag ätit mycket tillskott ändå. D-vitamin brukar jag i vanliga fall äta på vintern för de på sjukhuset tyckte att det inte kunde skada då mitt psykiska mående brukar vara sämre under den årstiden. Nu tänker jag att eftersom jag har haft det hektiskt och haft svårt att få ihop mina rutiner och äta ordentligt senaste tiden så skadar det inte att få i mig tillskott.

Jag läste på lite grann om rosenrot när jag fick tabletterna från min vän. Nu har jag köpt en egen ask på apoteket för som jag redan varit inne på så skadar det inte att testa. Tydligen ska rosenrot gett bra resultat i tester av flera de slag gällande prestation och energi.

http://naturbiblioteket.se/Rosenrot.html

Det jag jag tar extra av är C-vitamin, D-vitamin, kosttillskott för kvinnor som innehåller bland annat B12 och zink, och rosenrot. Vad de olika ämnena hjälper till med vet jag faktiskt inte helt, förutom att D-vitamin kan motverka depression, och jag är för rastlös att ta reda på det nu.

Anteckningsböcker

Idag på förmiddagen när jag moloket satt och grät efter att ha spelat gitarr insåg jag att jag ville ha en ny anteckningsbok att anteckna diktklotter i. Den gamla är full. Jag tycker om att använda lite extra fina anteckningsböcker när det kommer till att klottra idéer, skrift eller bild. Den praktiska ekonomiska sidan av mig tycker det är onödigt, men när de blir lite mer utstickande använder jag dem på ett mer hängivet sätt och jag hittar lättare igen dem.

20170203_160812
gammal bok och ny bok för diktklotter.

Jag stack ner på stan på en gång för att handla in en ny, jag ville ha av samma märke som förra gången så jag visste redan vad jag letade efter. De senaste två åren har jag inte haft så stor lust att skriva och läsa poesi. Det blev lite av en effekt efter att jag dejtat en snubbe att jag tog avstånd från en massa saker som jag tycker känns pretentiösa. Nu börjar den djupa prettosidan av mig komma fram igen. Ibland.

20170203_160801
ny bok för diktklotter.

I julklapp fick jag en anteckningsbok med blanka sidor av min bror och hans fru, och ja, de räknar väl in barnen där också. Det är en lokal bokbindare som återanvänt tyg (tror jag) för att klä in den. Den är så fin så jag vet inte riktigt vad jag ska använda den till! Först tänkte jag använda den som ny klotterbok för dikter men jag vill ha en som är lite mindre och tål stryk från att ligga i väskan mycket. Jag tror jag kommit på vad jag ska göra med den nu ändå.

20170203_120604
julklapp.

Jag gick förbi Röda Korset en sväng när jag liks var i farten. Provade lite kläder men hittade inget som kändes topp. Just innan jag skulle gå hittade jag ett stort anteckningsblock med blanka sidor. Det kostade 50 kr. Ett sånt block i en nyproduktionsbutik skulle gå på mer, det är jag rätt säker på. Jag tyckte det var en bra storlek för teckningar så  jag köpte det.

20170203_160841
det är lite glittrigt men det syns inte, tror jag.

20170203_160852

Det verkar ha blivit en dag i anteckningsbokens tecken. Bara att börja då på bussen hemåt.

20170203_160951

Och, visst det, i takt med att jag blev klar med inlägget så insåg jag att jag nästintill speglar Maggan Nordins hemsida där hon lade upp sina gamla ritböcker bara häromdagen. Känner mig som en omedveten copycat.

20170203_160639

Nya år

2017.

Det är svårt att låta bli en klyscha som en reflektion om vad jag vill göra med det kommande året när det är nyårshelg. Att något tar slut och något annat börjar är nog en tydlig brytpunkt att bygga upp tankar och planer kring, och jag tänker mig det är därför många gör det. Fast det är ju en traditionsbunden slentrian också. Jag är åtminstone lite mindre typiskt som bloggar mina tankar en och en halv vecka efter nyårsafton.

Det finns vissa saker jag tror jag vill med året 2017:

Ta tillbaka staden (ord för ett personligt mål, det är inte en Allt åt Alla-kampanj).

Fotografera.

Måla.

Eventuellt flytta från Umeå.

Kanske resa runt, stora som små resor.

Tatuera mig.

Läsa.

Skriva.

Umgås mer med vänner.

Inte brödjobba för mycket!!

Skaffa ett eller två par bygellösa BH:ar.

Se film.

Nyårsfirande tycker jag kan vara kul men det är ingenting jag är överbegeistrad om. En väldigt fin nyårsafton jag minns var när jag någon gång i tonåren satt ensam hemma i mitt föräldrahem, spelade WoW och åt chips. Inga fyrverkerier. Det kan hända att jag gick upp från källaren och tittade på ”Grevinnan och betjänten” men i övrigt inget särskilt. Jag var väldigt nöjd. Hon som jag bor med känner liknande kring nyår. Vi gjorde inget extra under vår nyårsafton 2016. Jag hade sprängande huvudvärk mest hela dan och spelade en del Fallout 4 dagtid. På kvällen pendlade jag mellan att inreda mitt nya rum och att hänga i köket när min kollektivkamrat spelade Sims 4. På grund av min huvudvärk åt jag inte så bra under dagen men tänkte gå och köpa fryspizza och chips i närmsta affären senare på kvällen men de hade stängt. Istället värmde jag korvbröd som fanns hemma med tomatpuré och ost i och drack fadd hemmagjord äppelcider som tidigare kollektivmedlem lämnat kvar.

20161231_204858

Vi hade tänkt gå och titta på Umeås arrangerade fyrverkerier, men viljan var inte så stark och vi konstaterade att det var halt ute och att jag dessutom var förkyld som en ursäkt att inte gå. Det visade sig att vi kunde se andra fyrverkerier från vårt köksfönster väldigt bra. Vi pratade om att det måste vara hemskt för människor med posttraumatisk stress från krigszoner och för djur att höra alla ljudknallar, och att det förmodligen inte är så nyttigt för miljön heller. Det skräpar ner.

Ganska vackert är det i alla fall.

Vad fan är en stark kvinna?

Häromdagen fick jag höra från en vän att en manlig bekant hade uttryckt att han gillar ”starka kvinnor”. Ur det konstaterade vi ganska snart i vårt samtal; vad tusan är en stark kvinna? Själv upplevde jag inte att jag fick någon direkt association till vad jag skulle anse att en stark kvinna skulle vara. Jag menar inte att jag inte hört och skulle vara främmande för uttrycket, men jag förstår det inte.

När jag vaknade morgonen därpå och satte mig upp ur sängen var det här det första jag kom att tänka på. Något i begreppet ”stark kvinna” på det sätt han verkar ha använt det provocerade mig av någon anledning. Jag försökte vid frukostbordet spekulera fram något slags hypotetiskt svar på vad en “stark kvinna” skulle kunna vara men kom inte fram till något. Det enda jag kunde känna var att vad jag personligen kan koppla till att vara ”stark” handlar mer om personlighet och karaktär och inte om kön, och kan därför än mer inte riktig förstå kategoriseringen “stark kvinna”.

20161205_145531
Sängvy.

Jag frågade min vän vad personen syftat på när han sade att han gillar starka kvinnor, om det är starka kvinnor i allmänhet eller som flickvänsmaterial. Hon sade att hon upplevde det som att det gällde både och. Jag funderade som över hur just hans filter kan se ut när det kommer till starka kvinnor, och blev störd av tanken att han kan filtrera kvinnor som starka och svaga.

Vad är det som kännetecknar en stark kvinna? Den som tar för sig? Den tillmötesgående? Den som presterar högt i alla lägen? Den ödmjuka? Supermamman? Den totalt obrydda om könsrollen ”att vara kvinna”, eller den som uppfyller ett kvinnoideal? Utstrålning? Den som utstått motgångar? Den som representerar något? Den intellektuella? Välutbildade? Den gatusmarta? Den tuffa? Den ”svaga och nedbrutna” som i själva fallet fått utstå djävulskt mycket skit och till sist blivit utmattad?

Jag kan känna att varför skulle en överhuvudtaget behöva definiera någon som stark gentemot något annat när allting egentligen kanske handlar om omständigheter? Jag kan själv tycka att det är väldigt svårt att välja och vraka om exempelvis den intellektuella kvinnan på något vis skulle vara starkare än motsatsen, eller vice versa.

I samma ämne har samma man sagt till min vän att han först kände sig lite hotad av henne när de träffades för hon gav honom ett intryck av att vara en ”stark kvinna”. Jag tycker det här är lite roande utifrån att han även säger att han gillar ”starka kvinnor”. Det blir lätt att jag leker med tanken att istället för att ta tag i och bryta ner det som gör att han känner sig hotad till beståndsdelar så kompenserar han med ett mantra om att han ”gillar starka kvinnor” för annars är han kanske inte tillräcklig som feminist. Hursomhelst är det såklart inget som jag kan säga att det är så det är när det gäller honom.

Jadu.

Nästintill deprimerad?

Jag får inte mycket gjort och lyckas inte styra upp saker. Att saker bör och ska göras på ett visst sätt har jag dock börjat släppa och mer “arbeta” sporadiskt. Jag är inte bra på rutiner, fast jag har stort behov av dem. Mitt brödjobb har slitit på mig avsevärt den senaste tiden. Det är mycket att göra och hantera och vi har dessutom bemanningsproblem. Om situationen inte förändras inom närmsta tiden så blir jag inte förvånad om jag kraschar. Känns för jävligt.

Men även om brödjobbet tar mycket energi och jag känner mig ganska orkeslös och dålig på att ta tag i saker så mår jag rätt bra. Jag känner mig inte direkt deprimerad, tvärtom är jag ganska taggad på livet. Det svåra för mig är att komma igång. För det mesta är det att få ordning på mitt nya rum i det nya kollektivet det lilla som jag tar tag i. Det är alltid något! Det känns ganska trevligt när är ett rum känns som ett hem och inte bara en avlastningsyta.

Jag har rätt mycket inspiration och pepp på idéer. Det verkar som om jag har hittat en själsfrände i knasighet i mitt nya kollektiv och det känns otroligt fint! Det är inte ofta jag får sådana möten som klickar så fort. Inte för att det är ett krav på var jag ska bo, men det här kollektivet kommer definitivt vara mer kreativt stimulerande än mitt förra kollektiv.

Utifrån att jag känner mig lite stillastående och orkeslös skulle en kunna tänka sig att jag är deprimerad. Däremot utifrån attityd så känner jag mig som sagt inte det. För mig innebär depression mycket knivigare saker än orkeslöshet, så även om jag skulle ens vara smygdeprimerad så ser jag inte saken så.

Woop.

Typ vilse i skogen

Förra veckan gick jag ut i skogen. Det var bara tänkt att komma ut en snabb sväng för att jag suttit inne hela dagen och att jag för stunden är frustrerad och trivs inte i mitt gamla/nuvarande kollektiv. Ska flytta till ett nytt snart som jag redan har tillgång till, bor dubbelt nu. Jag hade som sagt bara tänkt gå en kortare sväng men det blev längre än vad jag trodde.

20160827_193710

Istället för att följa den större vägen som går rakt igenom skogen ville jag gå på småstigarna. Jag har hyfsat bra lokalsinne så jag hade alltid en uppfattning om var jag befann mig i förhållande till mitt hem, men däremot har jag inte koll på skogens stigar och hur de går.

20160827_193758

Varje gång jag kom till en förgrening så visste jag vilken stig jag skulle ta i förhållande till hemmet men jag visste inte var den ledde. Kom längre och längre in i skogen och det blev mörkare och mörkare. Vid ett tillfälle kom jag fram till en stig som följde en elledning, så jag bestämde mig att gå efter den för jag hade passerat en elledning några veckor tidigare när jag var ute med en kompis.

20160827_200817

Balanserade ned för några stenar och insåg snart att det var väldigt blöt mark där jag gick. När jag lämnade hemmet hade jag inte tänkt traska ute på stigarna så jag hade inte lämpliga skor på mig. När jag gått en bit i det blöta tänkte jag att jag lika gärna kunde fortsätta när jag liks gått så pass långt. Marken blev mer och mer sumpig.

20160827_201114

Skorna blev genomblöta. Jag tyckte det var lite drygt och kallt men mest underhållande. För några år sedan skulle jag bli jättestörd och arg och vara rädd för att förstöra skorna. Numera har jag lättare att tänka att gjort är gjort och det blir inte bättre av att oja sig. Trodde jag tog ett kort på skorna, men tydligen gjorde jag inte det.

20160827_201242

Även om jag förstod att jag skulle ta mig ut så hann jag tänka att om det hinner bli mycket mörkt kanske jag borde ringa någon. Jag kom dock fram till ett elljusspår innan det hann gå så långt så då kändes det lugnt. Hittade hem till sist.

20160827_202653

Det var en uppfriskande promenad. Såhär såg det ut när jag kommit ut ur skogen och traskade längs husen på väg hem.

Rundtur i mitt rum

Så mitt rum är helt fantastiskt stökigt! Kombon att jag ska flytta med att jag letar efter pengar jag måste växla in har resulterat i kaos.

20160824_154600

Jag är en ganska slarvig person och att det är lite stökigt brukar inte störa mig, men nu påverkar det faktiskt mig att vakna upp i en skräphög varje dag. Även om inte allt är skräp. Vore det skräp skulle det vara enklare, bara ut med skiten! Jag blir deppig.

20160824_154540

Jag hittade 200 kr häromdagen när jag letade igenom mina böcker, det var fint, men det var inte de pengarna jag sökte. Hörnet i bilden nedanför är en del av det organiserade inför flytten, en del av mina böcker har hamnat i lådorna. Och den slarviga anteckningsbokhögen hör självklart till organiseringen.

20160824_154616

Mitt skrivbord brukar vara stökigt. Det här är faktiskt inte så avvikande!

20160824_154608

Eftersom skrivbord och golv är upptagna agerar den obäddade sängen som avlastningsyta i sorteringen. Det hade inte varit riktigt lika mycket villervalla om det inte vore att jag letade efter pengarna, jag sorterar inte klart saker för jag vill hoppa vidare till nästa möjliga gömställe.

20160824_154522

Mitt rum i det nya kollektivet som jag ska flytta till är väldigt litet i jämförelse med det här, men jag ser ändå framemot det. Dels inte lika mycket yta att stöka ner, sen är jag peppad att dekorera och mysa till det rummet som tusan. Hela rummet ska bli en myshörna! Väggarna ska myllra! Många av tavlorna och dekorationerna jag har haft här har jag packat ner nu.

20160824_154530

Utanför mitt nuvarande rum står några packade flyttlådor på lur. Borde rita dit ansikten.

20160824_154623

Ytan bakom skrivbordet har jag faktiskt i skrivande stund städat upp, dvs golvet på den första bilden. Tänkte ge mig i kast med skrivbordet idag.

20160824_154551

Kommer sakna det här rummet lite grann.