Category Archives: vardag

Längtan efter ett hem.

Jag känner en längtan efter ett hem. Att vara stilla på ett ställe, att hinna bo in sig. Att hinna landa. Skapa mig en mysig grotta, ett ombonat näste, som jag kan dra mig tillbaka till och vila och slappna av. Sjunka ner i ett spel, eller något intressant på internet, eller nåt. Det har varit en del flyttar senaste åren. I kollektiven jag bott i har det funkat, jag har haft en egen plats och ett krypin, men hos min senaste ex-sambo blev det lite trångt att bo två personer i ett litet rum. Jag hade svårt att slappna av helt, och jag visste att jag så småningom behövde flytta därifrån efter att vi gjorde slut. Jag bodde kvar av praktiska skäl, men det kändes inte riktigt som mitt hem.

askan__home
Jag har klottrat ett krypin.

Där jag bor just nu i Göteborg, som inneboende, var ursprungligen tänkt som en tillfällig lösning, men nu kommer jag förmodligen bo där genom hela vårterminen också. Eftersom jag trodde det bara skulle bli tillfälligt hade jag ingen tanke på att bo in mig ordentligt där, och en del av mig vill inte samla på mig nya saker för jag har ju redan en massa saker i förvar i hemtrakterna. Återigen vet jag ju att jag ska dra så småningom, så lägenheten har mer känts som ett förvar än ett hem.

Apropå teckningen, mer än en skärm vet jag egentligen inte om jag har behov av, jag tycker mest det ser lite ballt ut. När jag bodde tillsammans med ett annat ex hade “vi” två skärmar vid datorn, jag tyckte ändå att det var lite praktiskt. Jag använde det mest för att ha mediaspelare på ena skärmen och något annat på den andra, eller som när jag skrev hemtentor att ha skrivdokumentet på ena skärmen och referensmaterial på den andra.

Men jag har åtminstone ett tak över huvudet. Det är inte alla som har det.

“Provbås-panik” och fyllot.

Jag var i en second hand-butik idag och testade en klänning som jag fick på mig men som jag inte fick av mig. För att se utifall behån var i vägen tog jag av mig den, men det hjälpte inte. Jag fick smått panikkänsla av att sitta fast i klänningen. Den var för tajt att dra upp över axlarna och för tajt att dra över höften. Jag blev osäker på om jag skulle ropa på personal eller inte, det kändes väldigt pinsamt att sitta fast och jag ville inte heller ställas inför att ersätta klänningen. Dumsnål. Jag tror dock att pinsamhetskänslan var mer dominerande än snålheten.

Det slutade med att jag rev sönder klänningen i en söm för att få av mig den. Återigen var jag ställd inför om jag skulle visa upp den för personalen eller inte, om jag skulle låtsas som att “den var så när jag hittade den” eller bara berätta sanningen. I slutändan blev det att jag diskret hängde ifrån mig klänningen och smet ut.

Jag känner mig jättefånig och dum.

Sen blev jag trakasserad av ett fyllo på spårvagnshållplatsen. Tydligen var jag så “jävligt snygg” att det behövde upprepas ett par gånger. Han förde ett resonemang över hur gammal jag är, att även om jag är 29 år så är jag som 14 år i förhållande till hans egen ålder. När han sen sluddrade något jag inte förstod och lutade sig mer och mer mot mig reste jag mig upp och gick därifrån. Jag upplevde en äcklad känsla.

Spännande eftermiddag.